Oj vilken ångest jag har. Vi fick i slutet av förra veckan reda på att vi fått en förskoleplats på en annan förskola efter sommaren. Grejer är att vi satte upp oss på väntelistan för mer än ett år sedan när vi tittade på hus och inte visste vart vi skulle hamna och att det inträffat lite grejer som gjorde att vi inte var helt nöjda med dagiset då. Nu känns det bra med dagiset han går på med det nya är närmare, (5 min promenad) har egen kock och gör utflykter mm. Det enda negativa med det nya dagiset är den lilla gården. Mios dagis har en jättegård och även en liten skogsdunge där de springer och leker hela tiden. Det jag är orolig över är ju att Mio är så känslig! Fortfarande efter snart 2 år på dagis blir han ledsen ibland när jag ska lämna och ofta tar det tid då han inte vill att jag ska gå. Är det vikarie någon dag så blir han ledsen och vill inte vara med henne. Han har ju även sina små kompisar som han tycker så mycket om och så J som han älskar, som han säger:) Usch så svårt! Imorgon måste jag posta brevet till kommunen om vi vill ha platsen. Hjärnan säger ja men hjärtat säger nej! Alla vi pratar med tycker vi ska byta och vi har väl redan bestämt att vi ska posta brevet men helt 100 känns det inte.
