helgens slut

I helgen hade vi tänk passa på att åka lite skridskor med Mio men det blev inget av det. Mio hostar och är förkyld med feber så vi har hållit oss inne. Flera filmer och mys under filten har det blivit, bla "den lilla sjöjungfrun" som jag gillade så mycket när jag var liten. (det är så mysigt att få sitta sådär tillsammans med honom!) Mat har inte varit lätt att få i honom idag men glass och frukt gick bra. Ibland får det bli så :) Mio har varit en liten och lite extra kramig under eftermiddagen och vid 17 bad han om välling. En kvart senare bad han om att få gå och lägga sig, så klockan 18 sov han och en halvtimme senare sov även Charlie.

Det är dags nu!

Huvudvärk kom som ett brev på posten efter flera nätters dålig sömn. Inatt var ändå en bra natt vilket behövdes.

Mio är på dagis och Charlie sover. Hade tänkt träna lite men huvudvärken sätter stop för det. Får se hur jag mår ikväll. Nu har jag bara suttit i soffan och tittat på "pretty little liars" med en filt om mig. Huvudvärk försvinn!

Charlies 6:e tand bröt igenom för precis en vecka sedan och idag kände jag en till liten vass kant i hans överkäke så till helgen är nog hans 7:e tand helt igenom.

Annars väntar jag mest på att en bebis ska komma ut, (har koll på mobilen både natt och dag) för det är faktiskt dags för det nu! Jag har väntat länge på det, flera år faktiskt :) Kom ut bebis, kom ut!

Dagen

4 timmars sömn inatt... jag var så trött på Charlie så jag sa till Martin att han låg illa till om någon ringt på dörrklockan just då och frågat om vi hade ett barn att ge bort ;) Nejdå såå illa är det inte, inte på dagen iallafall. Då kan jag ta gnäll och mycket bärande men just nattetid är det så grymt jobbigt. Jag har alltid behövt mycket sömn och att jag inte fått sova ordentligt på 9 månader känns i min kropp!

Trots alla vakna nätter så är han helt fantastisk dagtid. (såklart gnällig men det bortser vi ifrån nu). Jag älskar hans skratt och hur lycklig han blir när vi hämtar Mio på dagis eller när Martin kommer hem. Då sträcker han upp armarna och vill till dem! <3>
Jag älskar också att höra honom säga mamma (vilket jag också vet kan betyda mycket annat, (MEN det bortser vi också ifrån nu).

Han älskar att gå, och han lyser upp som en sol när han någon håller honom i handen och han får springa omkring eller går själv med gåvagnen. Han har de senaste två dagarna börjat ta några steg själv emellan Martin och mig, och idag släppte han soffan själv och tog ett steg till bordet. Det dröjer nog inte många veckor/månader innan han kan gå på riktigt.

Martin har haft kvällsmöte på jobbet och kom nyss hem så det har bara varit jag och småkillarna här hemma. Och det har varit en sådan bra dag! Bra morgon och glatt humör, en glad kille som blev lämnad på dagis, en glad kille som fick busa på öppna förskolan, en glad mamma som fick prata med vuxna människor på öf och som även hade ett långt samtal med sin bästa vän.... och så har dagen fortsatt, glada barn, glad mamma, mat, bad, lek, bus och nattning.

Nu ska jag mysa med min man

Ögon som går i kors

I förmiddags var vi i Hemlingby med alla andra hurtiga människor. Mio fick åka lite skridskor och titta på fåren. De skridskor han är nu är inte speciellt bra men kanske är det onödigt att köpa nya detta år då vi inte vet hur mycket han kommer växa till nästa vinter? Träffade T och J som vi gick föräldrargruppen med när vi väntade/hade fått Mio, de var där med sin M och oj så duktig han var på att åka skridskor! Han åkte helt själv med klubba och puck, så söt! Blivande brynässpelare :)

Är riktigt trött nu efter en lång natt då C var vaken från halv 2 till 5 imorse! så om 1 timme ligger jag garanterat i sängen. Helst skulle jag vilja lägga mig nu men det känns nästan olagligt :) Håll ut...

Kommer jag att dö?!

Tycker det är urtråkigt att blogga utan att kunna lägga ut bilder så när tid och ork finns ska jag byta blogg.

I tisdags var vi på öppna förskolan och Charlie fortsätter gilla det. Han är så glad och nöjd när han är med andra barn, en social liten kille.

Mio fortsätter fråga om allt. Häromdagen pratade vi om dinosaurier och varför de inte finns mer. Någon gång under detta samtal, efter många "varfördå?" sa Martin något om att ingen kan ju leva hela tiden, alla dör någon gång. Detta snappade Mio såklart upp och frågar med orolig röst:

-Kommer jag dö?
Martin:  Hm öhh, alla dör någon gång
Mio: Kommer JAG dö?
Martin: Alla dör men du kommer leva jättelänge!
Mio: Men jag vill inte dö! JAG VILL LEKA MED MINA DJUR!

Stackars lilla vän! Det är inte lätt att vara liten :)

Kortison

Nere på bvc gick det bra, Charlie hade vuxit ½ cm och gått upp ½ kg så nu har kurvan vänt. Skönt även om jag inte varit ett dugg orolig för det. Jag frågade även bvc-tanta om jag skulle prata med hc om Charlie och hans krupp och det tyckte hon jag skulle göra. Så efter lunch ringde jag dem och ännu lite senare ringde de upp. Såklart ville de lyssna på honom så det var bara att fara ner igen.(ännu gladare denna tur att jag hade bilen) Mio lekte så bra här hemma när vi skulle åka så han ville inte följa med, så då kom snälla farfar och var här medan C och jag åkte ner. Läkaren var väl sådär får jag säga, han lyssnade på hjärta och lungor och sedan googlade han på krupp?! Jaja vi fick kortison utskrivet till nästa gång och det är skönt att veta att man har något att ge honom hemma då det inträffar och att man kan slippa ett besök till sjukhuset.

Imorgon är det tisdag och öppna förskolan kör igång igen efter juluppehåll. Funderar på om jag ska ta en sväng dit när jag lämnat Mio på dagis. Oftast så sover Charlie bara en gång om dagen nu och det skulle vara ett bra sätt att hålla honom sysselsatt till framåt 11 då han kan få sova. Men det är ju så förbannat kallt att gå! När blir det vår? och sommar?! Åh vad jag längtar! Har längtat lite extra nu de sista dagarna då vi har planerat lite saker vi ska göra i sommar.

bvc-dags

Natten har varit bra för Charlie även om han hostar väldigt mycket. Ska ner till bvc för koll av vikt och längd och då passa på att prata med dom om hans krupp. Jag hade tänkt (såklart) att gå ner till bvc men då det var 15- imorse kände jag inte alls för det. Plus att vi ska vara där klockan 11 vilket är en väldigt dum tid för småbarnsföräldrar då lunch och sovning sker runt den tiden. Så Martin var så snäll och frågade sin pappa om han kunde låna hans bil till jobbet så jag kan ta bilen ner. Mycket uppskattat, även om jag känner mig lite lat. Jag har även lovat Mio att han ska få leka i väntrummet innan så det är snart dags att väcka den lilla (som jag kämpat med att söva) och göra oss klara och åka.

Charlies första kruppanfall

Vid halv 9 igårkväll vaknade Charlie utav ett kruppanfall. Han rosslade, försökte hosta och hade svårt att andas. Jag har haft det, Mio har det, så Martin och jag är rätt snabba nu för tiden. På med mössa, vira gosefilten om honom och ut i kylan. Kylan gör att luftrören vigdar sig och gör det lättare för honom att andas. Satt ute med honom minst 40 minuter, lite mysigt också faktiskt när det värsta rosslandet lagt sig. Pratade med 1177 som alltid är lika hjälpsamma och är han rosslig på måndag ska vi höra av oss till hälsocentralen. Är han bättre får vi nog vänta tills nästa gång han blir dålig eftersom de såklart inte kan höra något om kruppen försvunnit. Men det skulle vara rätt bra att ha medicin hemma redan nästa gång det inträffar. Får se hur denna natt blir.

I morse fick jag sovmorgon och efter frukost så passade jag och Martin på att träna lite, jag på gåbandet och Martin i sitt lilla gym. Även nu när barnen somnat har vi tränat lite. Jag har tränat benen och nu är de så trötta att de skakar :)

Under eftermiddagen har Charlie och jag även varit hemma hos Carro och Lo för lite lek, kaffe och mycket prat. Hade kunnat stanna hela kvällen om helgerna inte varit så korta :)

En bra lördag

Inatt har jag sovit helt okey, Charlie har nog sovit bättre och Martin har "tagit honom" förut vid amning. Jag var till och med så pigg imorse när Charlie vaknade vid 6.40 att jag gav bort min sovmorgon till Martin som varit upp med Mio sedan innan klockan 6. Sovmorgon tar jag imorgon!

Dagen var helt oplanerad så vi har bara varit och umgåtts. Vi har ritat och lekt. Varit ute med boben och klättrat i snöhögar. Och vi har pratat! Mio pratar och pratar och pratar. Och frågar och frågar och frågar! "VARFÖRDÅ?!" Hör vi minst 50 gånger om dagen! Och det är så roligt! Jag älskar`t!! Han vill veta allt och suger till sig allt man säger. Dinosaurier är väldigt intressanta just nu efter att sett en dokumentär på tv.

Den lilla sover nu och snart den stora med, då blir det film och mys i soffan... Ja tills den lilla vaknar igen såklart ;)

Så pitte patt!

Jag mår liite bättre nu, men det har varit en mycket tuff dag! Hela veckan har annars varit mycket bra och jag har varit på bra humör och haft tålamod som aldrig förr. (Mitt nyårslöfte till mig själv) men idag har det mesta gått fel. Ännu en natt då jag bara fått sova högst 5 timmar, och det tär på mig något fruktansvärt! Jag har alltid behövt mycket sömn och älskat att sova. Nu fasar jag för att gå och lägga mig bara för jag vet att Charlie snart kommer vakna och då ligger jag på helspänn och kan inte somna för det. Och visst har jag rätt, visst vaknar han alltid... Att sova på dagen när Charlie sover har jag försökt med men jag kan inte somna då, det går bara inte. Skulle jag någon gång ändå göra det är jag tröttare när jag vaknar än jag var innan. Jag vill sova på natten!

Inatt och under hela dagen har det snöat något så pitte patt här och nästan varit snöstorm, så när jag skulle hämta Mio på dagis körde jag fast med vagnen och kom varken fram eller bak. Med all kraft jag hade och genomblöt av svett tog jag mig hem igen och gråtandes ringde jag Martin som i sin tur fick ringa in sin pappa som barnvakt. Han passade Charlie medan jag tog boben till dagis. Det gick bra då även om det var tungt att dra men shit vad man inte uppskattar sådana extra saker när man har en jobbig dag.

Jag kan ju också meddela att jag åkte till affären utan plånbok och fick köra hem och hämta den.

Jag la också Charlie klockan 17 för att jag trodde klockan var 18! Han har desutom redan varit vaken 3 gånger fastän han borde ligga slocknad nu med tanke på att han bara sovit en gång idag mellan 9.15.11.00 men Nej, inte Charlie!

Och eftersom hoppet är det sista som lämnar människan så hopppppas jag på en bra natt inatt. Snälla någon jag ber om det!

....

Har man inget snällt att säga behöver man inte säga någonting alls. Ungefär så får det bli nu. Inte för att jag vill säga något elakt men det hade inte blivit något roligt inlägg.

Glömt viktig info

Jag har glömt uppdatera att tand nummer 5 började dyka upp dagen innan julafton och nu så är den nästan helt uppe. Viktig info ;) Kul att kunna gå tillbaka och läsa i framtiden också kul att kunna jämföra med Mio. Två bröder som har många likheter men också många olikheter! Tänk vad häftigt!

Ett otäckt fall

Oj vad tiden gick snabbt idag. Vila gjorde jag inte utan istället kröp jag upp i soffan med gosefilten och satte på en film. Efter 14 minuter ringer Malin och där far tiden iväg. Under vårt samtal hann Charlie vakna, sitta på pottan och få ny blöja. Jag hann ge honom lunch och jag hann desutom träna! Sista 20 minuterna av vårt samtal gick jag på gåbandet och när vi lagt på avslutade jag med att springa några få minuter. Fy fan vad bra. Tror jag får boka in träningssamtal med Malin varje gång! När jag var klar med träningen insåg jag att klockan hade blivit mycket så det var bara att ta en snabbdusch, byta på Charlie igen och gå och hämta Mio.

Mio hade precis ritat klart en fin teckning när jag kom (en bläckfiks) och höll på att lägga den på sin hylla. Fröken berättade att det hade gått bra efter jag gått, han hade blivit lite ledsen igen sen vid 10 när han skulle gå ut men efter det hade han varit glad och lekt med sina kompisar.

Påväg hem ville Mio klättra i en stor snöhög och dum som jag är så sa jag att det var okey, (även om jag tänkte att han borde ha hjälm då.) Ännu dummare så såg jag att jag fått flera sms (som jag fått när jag pratat med Malin) och kollade på dem istället för att klättra upp med Mio en bit. Hade jag gjort det hade jag märkt att det var alldeles för halt för att klättra på. Han hade kommit en bit när jag ser att han faller och gör en och en halv volt innan han landar, jag vet inte ens hur han landar, jag vet bara att jag kastar mobilen och slänger mig fram till Mio som om jag ska hinna fånga honom. Jag får för mig att jag vänder på honom, men jag vet inte. Jag kommer ihåg att jag undrar om jag får röra honom samtidigt som jag, jo jag vänder honom och frågar om han är okey. Nästa tanke är att jag måste hitta min telefon ifall jag måste ringa efter hjälp. Långt ner mellan några snöklot hittar jag telefonen och går tillbaka till Mio som sitter upp och vi reser på oss. Jag frågar igen hur han mår och om han har ont någonstans, men det har han inte säger han. Han vill upp i snöhögen igen! Inte en chans! Usch vad otäckt det var och jag var skakis länge! Skönt att det gick bra och att han mår bra, värst är det nog med mina ben och armar som jag slog i när jag dök efter honom. Lär vara fint blå och lila imorgon.

Näe

Näe

Mio min Mio

Eftersom Charlie är Charlie och sover som Charlie sover så sa jag till Martin igår att jag faktiskt skulle passa på att vila lite jag också när Charlie sover på förmiddagen och Mio är på dagis! Tror ni jag gört eller? näe. Först tog det 1½ timme innan han somna och då var jag så hungrig att jag var tvungen att äta lite. Och dricka kaffe. Och blogga... ja ni hör ju.

Mio ville inte alls gå till dagis idag. Jag tror han sa det ungefär 50 gånger sedan igårkväll när han la sig på mitt bröst när vi skulle sova. Jag kände hur han låg och funderade och blev svettigare och svettigare och pillade mer och mer med sina fingrar på täcket innan jag hörde:

- Jag vill inte gå till dagis imorgon.

Lilla lilla fina vän, vad det gör ont att höra det och veta att "det spelar ingen roll vad du vill". Jag kunde KÄNNA ångesten hos honom! Nästan så jag ville säga att vi skiter i dagis. Men så funkar det ju inte heller. Dagis ÄR bra för barn, för Mio. Han har jätteroligt när han är där och han får lära sig och övar på nya saker. Han blir stimulerad och han får den sociala biten också. Det finns så många fördelar.

När vi kom fram till dagis gömde han sig runt knuten och ville inte ens gå in. Tårarna rann längs kinderna på honom och jag fick bära fram honom. Barnen skulle egentligen gå ut direkt och då brukar 9-barnen inte gå in innan. Men Mios favoritfröken Marie var där och hon såg hur ledsen och förtvivlad Mio var så hon sa att Mio kunde vara inne en stund och leka med henne. Det hjälpte och det var en leende Mio som vinkade hejdå till mig i fönstret. Jag är så glad att det finns fröknar som Marie. Hon är underbar och hon får barnen känna sig trygga och betydelsefulla!!

Nu är kaffekoppen snart tom, om jag skulle ta och krypa ner i sängen ändå?

Störande!

Varför kan jag inte lägga upp bilder????? Så störande!!!

Idag började Martin jobba och Mio, Charlie och jag gick hem till Mios gamla dagiskompis V. De hade väldigt roligt och självklart hade de som roligast när det var dags för oss att gå hem. Men det gick bra och en ny lekdate blir det nog snart.

Som att slita av ett plåster...

Mina axlar är döda igen och jag vet att samtalet till min fysioterapeut måste göras snart, helst imorgon eller ännu hellre så skulle jag gjort det för några veckor sedan när jag började känna av det igen. Men sån är jag alltid, jag vill inte gå "i onödan". Jag tror också att jag inte har lika ont som jag tror jag har?! Samtidigt säger mitt förstånd nu att går jag inte snart så kommer axlar och rygg bli ännu värre och då ommer jag bli tvungen att gå ännu flera gånger för att rätta till det! Så imorgon (eller på tis, jag har ju planer för morgondagen) SKA jag ringa honom.

Jullovet i bilder

Var alldeles för längesen jag skrev något inlägg så jag lägger ut lite bilder på vårat jullov.

Julafton. Att få med 3/4 av familjen på samma kort är inte dåligt ;)

                                                   Moster Beccis och hennes pojkvän har en bowlinghall så när vi var nere i Småland tog vi en heldag till henne med liite ridning och mera bowling.

                                                  

                                                   Hemma igen och mycket lek ute blev det häromdagen då det var plusgrader. Martin och Mio gjorde en halv djungel av djur. Detta är flodhästen som Mio är modig nog att sitta på ;)

                                               
Nyårsafton spenderades med bara vi, (och ja jag la mig innan 12-slaget)! med god mat, gott snacks och Dexter. Bilden är lite konstig, eller vi ser lite konstiga ut men det är svårt att ta kort såhär :)

Detta år har varit helt fantastiskt och underbart. Vi har gjort så himla mycket grejer tillsammans och jag har fått se Mio växa och utvecklas och vi har blivit föräldrar för andra gången. jag är så glad och tacksam över att jag får vara mamma till dessa två fantatiskt killarna som jag älskar mer än jag kan skriva. Men jag skulle ljuga om jag sa att detta år varit en dans på rosor. Detta år har utan tvekan varit det tuffaste året hittills som mamma. Men som Martin och jag pratade om så känns det lite såhär: Överlever vi detta år, överlever vi allt :D År 2013 är året då jag återigen ska bli mer än bara en mamma! Jag ska bli Madeleine och jag ska sköta om henne. För gör jag det så tror jag att jag kommer bli en bättre mamma och en bättre flickvän!