En natt på 107:an

Sent igår kväll vaknade Mio och var ledsen och genomsvett, han rosslade och pep och hade svårt att andas. När han försökte hosta så lätt det som en hes hund som försökte skälla. Så efter ett snabbt samtal till 1177 (fasiken vad bra de är, och så bra att de kan ringa och förvarna sjukhuset att man är påväg) så drog vi iväg till barn på sjukhuset. Man är inte så katig när bär ut sin lilla son i pyjamas sent på kvällen för att ta sig till sjukhuset.

Mio fick kortison och sedan adrenalin-inhalationsbehandling för att underlätta andingen och det hjälpte lite men han blev inte bra. 3 timmar och 3 inhalationer senare fick vi åka hem och då lät han mycket bättre. Innan vi åkte konstaterade läkaren att han har falsk krupp och det är det jag har misstänkt. Jag känner allt för väl igen den där hostan!

Klockan 02 inatt var vi hemma och efter några hostiga timmar ville Mio upp och leka klockan 6 som vanligt! DET är helt otroligt! Hur kan han vara pigg när han knappt sovit något? Jag fick sova lite längre då Martin gick upp med honom och vid 8 så byte jag av honom. Nu hoppas jag snart på lite frukost och efter det kanske mini börjar bli trött och vill sova middag?!

Trevlig valborg!

Hemma hos oss

Vi är hemma igen, resan gick jättebra förutom att jag tycket det var jobbigt att åka därifrån. Jag trivs så himla bra här i Gävle men just idag kändes det rent ut sagt skit att åka hem. Hade jag fått precis som jag önskade med bo-situatinen så skulle jag vilja ta hit bror, syster, mormor/morfar och mamma och pappa så kan vi alla bo här och stormtrivas! Tyvärr blir det ju rätt sällan så att man får precis så man vill...

Men hoppas och önska får man, hur mycket man vill och om vad man vill! Och det är precis vad jag kommer göra.... :)

Påsk i småland

Vi har varit i Småland sedan i torsdags och vi har haft det helt underbart (även om vi såklart varit sjuka) sol sol sol har det varit och vi har hunnit träffa både vänner och familj.

Idag var Mio och jag och hälsade på Marianne tillsammans med Linda och Elin, vi pluggade ihop när vi läste till behandlingspedagoger. Marianne har får, lamm och hundar så Mio var både överlycklig och lite skräckslagen av alla djur. Fåren var rätt otäcka tyckte han men det lilla flasklammet som han fick hjälpa till att mata var riktigt spännande! Gott fika och prat blev det såklart också. Är det 6 år sedan vi började plugga? Det är ju nästan en evighet sen! Känns helt overkligt hur fort tiden skener iväg!

Måndag V 16

Vecka 16 och det är påsklov för eleverna, skönt för dem! Själv jobbar både Martin och jag mån-ons men efter det så tar vi ledigt och far ner till Malunn! Åh vad jag längtar efter familjen! Jag längtar också efter Martin som jag bara hunnit träffa en kort stund imorse. Jag stack tidigt till jobbet och direkt efter jobbet var jag på ansiktbehandling. Martin som har innebandy på måndagar lämnade av Mio hos farfar och så hämtade jag upp honom när jag var klar på stan. Hämta, hem, kvällsmat, tandborstning och så var det sängen för Mio. Så nu väntar jag både på att Martin ska kliva in genom dörren och på att "en unge i minuten" ska börja. Till det blir det blåbär med varm mjölk! Mums

Mio på högstadiet

Efter gårdagens händelse var jag inte sugen på att lämna Mio på dagis och inte Martin heller så Mio fick följa med mig till jobbet. Det är ju kärleksveckan och då det inte är några vanliga lektioner så gick det jättebra. Mio var så duktig och jag tror att han charmade en hel del, både personal och elever. Mest uppmärksamhet fick han nog ändå när han hade dansuppvisning vid ros-ståndet där det spelades musik. Sömnen var väl det enda som blev lite lidande då han inte fick sova middag förrän vid 13 då Martin hämtade honom. Men det gick ju det med! När jag sedan slutade åkte jag och möte upp grabbarna hos Mios faster och kusiner. Det var så varmt idag att vi kunde sitta ute i t-shirt och linne! Härligt! Men åh vad jag vill ha eget hus!

Blä!

Dagen idag började jättebra med en lite dans och därefter en föreläsning med Moussa Ndiaye som var riktigt bra och rolig samtidigt som det var på allvar. Därefter blev det inte så bra, dagis ringde och berättade att de gett "råkat" ge Mio pannkakor och undrade vad de skulle göra? Jag sa till dom att ge honom medicin med detsamma och så la vi på. Just då kände jag mig lite stressad och irriterad över att de glömt en så viktig sak som att han har kraftig äggallergi men ändå lugn. Såg att rektorn satt i fikarummet och tänkte att det är bäst att berätta läget för henne ifall jag behövde åka iväg. Det var då något hände... när jag skulle berätta vad som hänt blev jag helt gråtig och känslig samtidigt som jag kände att jag överreagerade. Jag tycker verkligen inte om att visa när jag är ledsen och det känns nästan som jag var den där tjejen i tonårsfilmen som springer gråtande ut från festen när den snygga killen visar sig vara en skitstövel. Usch det känns inte alls bra och jag skäms över att mina arbetskamrater fick se mig så idag. Framförallt eftersom det inte var en jättestor sak (missförstå mig rätt) och att jag inte kände mig speciellt rädd. Jaja gjort är gjort... Hur det gick för Mio? Jo vi fick tillbringa ett par timmar på medicin för att observera honom och därefter fick vi åka hem. En trött kille har vi här hemma men han mår ändå rätt bra.

Jag skäms!

Åh vad jag är dålig på att framkalla och sätta in våra kort i album! Jag skäms att erkänna det men till och med korten från när jag var gravid och en första tiden med Mio ligger fint i sina kuvert. Idag fick jag ven hem en hel mängd med nya (och lite äldre) kort så nu MÅSTE jag ta tag i det här! Undra bara vart alla tomma album är?!....

Hur är allt annars då? Jo Mio blir piggare för var dag och imorgon ska vi prova dagis. På jobbet är det lite annorlunda just nu. Hela högstadiet har nämligen kärleksvecka hela veckan och då är alla vanliga lektioner inställda och istället ägnar vi oss åt, kamratskap, kärlek, dikter, film och mycket mycket mer. Kul!!

Peppar peppar

Här hemma är vi fortfarande sjuka. Eller ja inte Martin och jag utan Mio. Idag var jag hemma från jobbet och morgondagen tar Martin. Vi var även tillbaka till läkarn idag för att kolla sänkan och den hade nu sjunkit till 98 vilket är stor skillnad mot 190 som han hade i fredags. Och då sänkan sjunker visar det på att penicillinen hjälper och Mio alltså (peppar peppar) är på bättringsvägar. Idag är även första dagen då hans temp är under 39 grader, vilket också är jättebra. Hoppas hoppas det går åt rätt håll nu, för jag är så fruktansvärt trött efter alla dessa sömnlösa nätter! Och det är säkert resten av familjen också! Nu vill vi vara friska och glada så vi kan njuta av den fina våren!

"Hur många år är du?"

SÅ många... ....Såklart!

Ingen förbättring

Vår lilla kille fortare sjuk, ja han mår inte ett dugg bra. Inatt vaknade han dyngsur och var hysteriskt ledsen. 40 graders feber hade han inatt men det som oroar mest är att han har så ont i sin nacke att han inte kan vända på sig eller sätta sig upp själv. Han kan inte heller vrida huvudet varken uppåt eller åt sidan. Igår när Martin var på vårdcentralen tog de sänka och det låg på 79. Idag låg det på 190! Vad hans feber och smärta kommer ifrån vet de inte, men med super-duber penicillin med oss hem ska vi avvakta, blir han sämre blir det akuten annars ska vi tillbaka på måndag för nya prover. (och det betyder alltså ännu en arbetsdag som går förlorad för någon av oss, men så är det) Jag tycker så synd om honom och jag skulle utan att tveka ta på mig allt hans onda om jag kunde! Lille fina plutt! Vad du är underbar och fin!

En liten sjuk födelsedagspojk

Grattis på födelsedagen Mio! Men vilken dum otur som gör att du behövde bli sjuk igen! Mamma och pappa lider med dig ska du veta! 39,6 i feber hade du nu när du ändå hade lite alvedon i din kropp. Inte ens alla paket var roliga, du öppnade bara några få och därefter la du dig och vilade på soffan igen. Hoppas du får sova bättre inatt och att du är lite piggare imorgon. Imorgon är det jag som blir hemma från jobbet. Om 2 h 15 min så är du 2 år! Massa kramar

5 April

5 April... om två dagar fyller Mio år! Två år sedan Martin och jag åkte in till förlossningen spända och förväntansfulla, men inte kunde vi då ana att vi skulle lyckas så bra som vi gjorde! Tiden har verkligen gått fort men det är konstigt att 2 år också kan kännas så långt bort! Tänk om man skulle kunnat se tillbaka på de sista 3 år som genom en film! Vad häftigt och tänk så mycket som man säkert glömt eller kommer glömma med tiden. Små detaljer som kändes så stora just då. Och tänk om jag kunde få spara Mios underbara doft i en liten burk så att jag om 15 år kan komma ihåg precis hur underbart gott vår fina son doftar! Mio mi Mio