Vart är alla?!

 

Jag förstår inte detta? Vart är alla julkort vi ska få?! Förra året fick vi massa men i år har vi inte fått enda ynka julkort! Noll, nada, cero. Kanske var vi tidiga med att skicka iväg julkorten redan i mitten av förra veckan, men nu borde det väl ändå vara dags för de där små breven att dimpa ner i brevlådan? Som jag väntat på kort med söta barn eller fina julmotiv. Kanske vi inte är så omtyckta längre? Eller så har folk helt enkelt alldeles för mycket julstress så de har struntat i korten detta år? Visst då? Visst är det så?

 

handbollsspelare?

 

Charlie har fått sitt livs första "time out" och jag har på känn att det kommer bli många fler. Ironisk nog kommer jag inte ens ihåg vad det var han gjorde för att hamna där, just nu kommer jag bara ihåg vad han gjorde vid middagen. Kusin Ludwig var här och lekte med Mio och stannade över middagen. Charlie satt jämte Ludwig och rätt som det är slungar Charlie iväg sin sked och träffar Ludwigs glas precis när han ska dricka och glaset går ju i tusen bitar! Jäkla unge! Som tur är gjorde sig Ludwig inte illa, men jag fick dammsuga både honom, bordet och golvet. Charlie Charlie :)

Årets skämt?!

Jag börjar undra om detta med sjukdom är något slags skämt alldeles personligt mot mig?! Förra torsdagen blev jag uppringd av förskolan för Charlie hade feber, hämtade honom och vabade under fredagen. Måndag- onsdag var vi alla där vi skulle, på jobbet och på förskolan, men när jag kom hem sent på onsdagseftermiddagen (med mat från Church street ) så hade Mio feber. För att inte bli fattiga som små kyrkråtter så var farmor snäll och ställde upp som barnvakt på torsdagen och även på fredagen då jag hade ett möte som jag verkligen behövde vara med på. Innan mötet skulle börja lämnade jag mobilen på mitt skrivbord men fick en känsla av att jag behövde ha med den, så jag gick tillbaka för att hämta den. Om min känsla var rätt? Såklart den var! När vi höll på att avsluta mötet ringer förskolan och talar om att den andra lilla pojken har feber! Det är helt sjukt! Martin hade kaos på sitt jobb där personal var sjuk och inga vikarier var insatta så jag åkte och hämta hem Lilleman.

När ska denna sjukdom ta slut? Jag vet att det inte är några farliga eller allvarliga sjukdomar, vilket jag är väldigt tacksam för, MEN jag skulle uppskatta det väldigt mycket om vi fick vara helt friska ett tag nu!

Julklappshopping



Då var snön äntligen här, Mio älskat, ja Charlie med... nu. Inte igår, då skrek han bara å snön och vägrade stå på marken så när jag skulle hämta Mio på förskolan hade jag händerna fulla kan jag lova. Barn, ryggsäck, overall och matkassar och så en större kille som såklart skulle upp i en backe utan overall och ramlar (som jag varnade om minuten innan). Ja men hem kom vi ju såklart och idag var snön inte alla lika farlig, till och med så rolig att man inte ville gå in efter en lång stunds lek ute :)

 

Efter Charlie sovit middag färdigt kom farmor och farfar hit och tog hand om pojkarna medan Martin och jag drog till Valbo för att handla julklappar. Vi fick med nästan allt på våran lista, så nu är det inte så jättemånga klappar kvar. Som lyx- (läs lat) mat blev det Subway vilket uppskattades väldigt mycket.

 

Nu är det snart välling och mysdags och när de minsta sover blir det en Greys anatomykväll med min älskade man <3 p="">

 



För ett år sedan

Årets julkort är nu knäppta och beställda och jag hoppas att de blir bra för det var inte det lättaste att få till det så att båda såg så söta ut som möjligt på ett och samma kort!

 

 

Här är förra årets kort, tänk så små de var då! Båda två! Pluttisarna! Mio var 3 år 8 månader och Charlie var bara 8 månader!

Fy fan

Död åt all denna sjukdom!! Tycker vi inte varit annat än sjuka denna höst. Hela förra veckan var Martin och Charlie förkylda och i fredag kräktes Mio. Trodde vi var friska nu men icke då, igår började jag må illa och japp, vinterkräksjukan here we come! Jag antar att det bara är att vänta in alla andra i familjen också för detta brukar man inte komma undan. Och inte nog med att magsjuka är en hemsk sjukdom så känns det riktigt riktigt surt med alla pengarna man förlorar! Speciellt nu när det "bara" är jag som är sjuk.

Längesen

Usch vilket dåligt samvete jag har för att jag inte bloggat på nästan ett halvår! Men när det gått lite för lång tid mellan bloggningarna vet jag inte vart jag ska börja och då skiter jag i det. Tills nu.

MYCKET har såklart hänt sedan i maj och Charlie är inte längre någon bebis utan en stor liten dagiskille som är glad, busig och väldigt charmig! Han är såklart fruktansvärt söt! Lika söt som sin storebror men väldigt olik! Både i utseende och sätt. Mio är som Baloo och lär Charlie allt han kan, på både gott och ont ;) och även om det blir mycket tjat från oss vuxna att ta det lugnt med varandra så har de väldigt kul ihop och kärleken mellan dem kan ingen ta miste på!!

Efter sommaren började jag "nytt" jobb, gammal elev, ny skola. Jag trivs bra där men jag måste erkänna att jag saknar "mina" jobbarkompisar!!