Jag börjar undra om detta med sjukdom är något slags skämt alldeles personligt mot mig?! Förra torsdagen blev jag uppringd av förskolan för Charlie hade feber, hämtade honom och vabade under fredagen. Måndag- onsdag var vi alla där vi skulle, på jobbet och på förskolan, men när jag kom hem sent på onsdagseftermiddagen (med mat från Church street ) så hade Mio feber. För att inte bli fattiga som små kyrkråtter så var farmor snäll och ställde upp som barnvakt på torsdagen och även på fredagen då jag hade ett möte som jag verkligen behövde vara med på. Innan mötet skulle börja lämnade jag mobilen på mitt skrivbord men fick en känsla av att jag behövde ha med den, så jag gick tillbaka för att hämta den. Om min känsla var rätt? Såklart den var! När vi höll på att avsluta mötet ringer förskolan och talar om att den andra lilla pojken har feber! Det är helt sjukt! Martin hade kaos på sitt jobb där personal var sjuk och inga vikarier var insatta så jag åkte och hämta hem Lilleman.
När ska denna sjukdom ta slut? Jag vet att det inte är några farliga eller allvarliga sjukdomar, vilket jag är väldigt tacksam för, MEN jag skulle uppskatta det väldigt mycket om vi fick vara helt friska ett tag nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar