Glömt viktig info

Jag har glömt uppdatera att tand nummer 5 började dyka upp dagen innan julafton och nu så är den nästan helt uppe. Viktig info ;) Kul att kunna gå tillbaka och läsa i framtiden också kul att kunna jämföra med Mio. Två bröder som har många likheter men också många olikheter! Tänk vad häftigt!

Ett otäckt fall

Oj vad tiden gick snabbt idag. Vila gjorde jag inte utan istället kröp jag upp i soffan med gosefilten och satte på en film. Efter 14 minuter ringer Malin och där far tiden iväg. Under vårt samtal hann Charlie vakna, sitta på pottan och få ny blöja. Jag hann ge honom lunch och jag hann desutom träna! Sista 20 minuterna av vårt samtal gick jag på gåbandet och när vi lagt på avslutade jag med att springa några få minuter. Fy fan vad bra. Tror jag får boka in träningssamtal med Malin varje gång! När jag var klar med träningen insåg jag att klockan hade blivit mycket så det var bara att ta en snabbdusch, byta på Charlie igen och gå och hämta Mio.

Mio hade precis ritat klart en fin teckning när jag kom (en bläckfiks) och höll på att lägga den på sin hylla. Fröken berättade att det hade gått bra efter jag gått, han hade blivit lite ledsen igen sen vid 10 när han skulle gå ut men efter det hade han varit glad och lekt med sina kompisar.

Påväg hem ville Mio klättra i en stor snöhög och dum som jag är så sa jag att det var okey, (även om jag tänkte att han borde ha hjälm då.) Ännu dummare så såg jag att jag fått flera sms (som jag fått när jag pratat med Malin) och kollade på dem istället för att klättra upp med Mio en bit. Hade jag gjort det hade jag märkt att det var alldeles för halt för att klättra på. Han hade kommit en bit när jag ser att han faller och gör en och en halv volt innan han landar, jag vet inte ens hur han landar, jag vet bara att jag kastar mobilen och slänger mig fram till Mio som om jag ska hinna fånga honom. Jag får för mig att jag vänder på honom, men jag vet inte. Jag kommer ihåg att jag undrar om jag får röra honom samtidigt som jag, jo jag vänder honom och frågar om han är okey. Nästa tanke är att jag måste hitta min telefon ifall jag måste ringa efter hjälp. Långt ner mellan några snöklot hittar jag telefonen och går tillbaka till Mio som sitter upp och vi reser på oss. Jag frågar igen hur han mår och om han har ont någonstans, men det har han inte säger han. Han vill upp i snöhögen igen! Inte en chans! Usch vad otäckt det var och jag var skakis länge! Skönt att det gick bra och att han mår bra, värst är det nog med mina ben och armar som jag slog i när jag dök efter honom. Lär vara fint blå och lila imorgon.

Näe

Näe

Mio min Mio

Eftersom Charlie är Charlie och sover som Charlie sover så sa jag till Martin igår att jag faktiskt skulle passa på att vila lite jag också när Charlie sover på förmiddagen och Mio är på dagis! Tror ni jag gört eller? näe. Först tog det 1½ timme innan han somna och då var jag så hungrig att jag var tvungen att äta lite. Och dricka kaffe. Och blogga... ja ni hör ju.

Mio ville inte alls gå till dagis idag. Jag tror han sa det ungefär 50 gånger sedan igårkväll när han la sig på mitt bröst när vi skulle sova. Jag kände hur han låg och funderade och blev svettigare och svettigare och pillade mer och mer med sina fingrar på täcket innan jag hörde:

- Jag vill inte gå till dagis imorgon.

Lilla lilla fina vän, vad det gör ont att höra det och veta att "det spelar ingen roll vad du vill". Jag kunde KÄNNA ångesten hos honom! Nästan så jag ville säga att vi skiter i dagis. Men så funkar det ju inte heller. Dagis ÄR bra för barn, för Mio. Han har jätteroligt när han är där och han får lära sig och övar på nya saker. Han blir stimulerad och han får den sociala biten också. Det finns så många fördelar.

När vi kom fram till dagis gömde han sig runt knuten och ville inte ens gå in. Tårarna rann längs kinderna på honom och jag fick bära fram honom. Barnen skulle egentligen gå ut direkt och då brukar 9-barnen inte gå in innan. Men Mios favoritfröken Marie var där och hon såg hur ledsen och förtvivlad Mio var så hon sa att Mio kunde vara inne en stund och leka med henne. Det hjälpte och det var en leende Mio som vinkade hejdå till mig i fönstret. Jag är så glad att det finns fröknar som Marie. Hon är underbar och hon får barnen känna sig trygga och betydelsefulla!!

Nu är kaffekoppen snart tom, om jag skulle ta och krypa ner i sängen ändå?

Störande!

Varför kan jag inte lägga upp bilder????? Så störande!!!

Idag började Martin jobba och Mio, Charlie och jag gick hem till Mios gamla dagiskompis V. De hade väldigt roligt och självklart hade de som roligast när det var dags för oss att gå hem. Men det gick bra och en ny lekdate blir det nog snart.

Som att slita av ett plåster...

Mina axlar är döda igen och jag vet att samtalet till min fysioterapeut måste göras snart, helst imorgon eller ännu hellre så skulle jag gjort det för några veckor sedan när jag började känna av det igen. Men sån är jag alltid, jag vill inte gå "i onödan". Jag tror också att jag inte har lika ont som jag tror jag har?! Samtidigt säger mitt förstånd nu att går jag inte snart så kommer axlar och rygg bli ännu värre och då ommer jag bli tvungen att gå ännu flera gånger för att rätta till det! Så imorgon (eller på tis, jag har ju planer för morgondagen) SKA jag ringa honom.

Jullovet i bilder

Var alldeles för längesen jag skrev något inlägg så jag lägger ut lite bilder på vårat jullov.

Julafton. Att få med 3/4 av familjen på samma kort är inte dåligt ;)

                                                   Moster Beccis och hennes pojkvän har en bowlinghall så när vi var nere i Småland tog vi en heldag till henne med liite ridning och mera bowling.

                                                  

                                                   Hemma igen och mycket lek ute blev det häromdagen då det var plusgrader. Martin och Mio gjorde en halv djungel av djur. Detta är flodhästen som Mio är modig nog att sitta på ;)

                                               
Nyårsafton spenderades med bara vi, (och ja jag la mig innan 12-slaget)! med god mat, gott snacks och Dexter. Bilden är lite konstig, eller vi ser lite konstiga ut men det är svårt att ta kort såhär :)

Detta år har varit helt fantastiskt och underbart. Vi har gjort så himla mycket grejer tillsammans och jag har fått se Mio växa och utvecklas och vi har blivit föräldrar för andra gången. jag är så glad och tacksam över att jag får vara mamma till dessa två fantatiskt killarna som jag älskar mer än jag kan skriva. Men jag skulle ljuga om jag sa att detta år varit en dans på rosor. Detta år har utan tvekan varit det tuffaste året hittills som mamma. Men som Martin och jag pratade om så känns det lite såhär: Överlever vi detta år, överlever vi allt :D År 2013 är året då jag återigen ska bli mer än bara en mamma! Jag ska bli Madeleine och jag ska sköta om henne. För gör jag det så tror jag att jag kommer bli en bättre mamma och en bättre flickvän!