Mio min Mio

Eftersom Charlie är Charlie och sover som Charlie sover så sa jag till Martin igår att jag faktiskt skulle passa på att vila lite jag också när Charlie sover på förmiddagen och Mio är på dagis! Tror ni jag gört eller? näe. Först tog det 1½ timme innan han somna och då var jag så hungrig att jag var tvungen att äta lite. Och dricka kaffe. Och blogga... ja ni hör ju.

Mio ville inte alls gå till dagis idag. Jag tror han sa det ungefär 50 gånger sedan igårkväll när han la sig på mitt bröst när vi skulle sova. Jag kände hur han låg och funderade och blev svettigare och svettigare och pillade mer och mer med sina fingrar på täcket innan jag hörde:

- Jag vill inte gå till dagis imorgon.

Lilla lilla fina vän, vad det gör ont att höra det och veta att "det spelar ingen roll vad du vill". Jag kunde KÄNNA ångesten hos honom! Nästan så jag ville säga att vi skiter i dagis. Men så funkar det ju inte heller. Dagis ÄR bra för barn, för Mio. Han har jätteroligt när han är där och han får lära sig och övar på nya saker. Han blir stimulerad och han får den sociala biten också. Det finns så många fördelar.

När vi kom fram till dagis gömde han sig runt knuten och ville inte ens gå in. Tårarna rann längs kinderna på honom och jag fick bära fram honom. Barnen skulle egentligen gå ut direkt och då brukar 9-barnen inte gå in innan. Men Mios favoritfröken Marie var där och hon såg hur ledsen och förtvivlad Mio var så hon sa att Mio kunde vara inne en stund och leka med henne. Det hjälpte och det var en leende Mio som vinkade hejdå till mig i fönstret. Jag är så glad att det finns fröknar som Marie. Hon är underbar och hon får barnen känna sig trygga och betydelsefulla!!

Nu är kaffekoppen snart tom, om jag skulle ta och krypa ner i sängen ändå?