Inte en chans!

Dagen har gått mycket snabbare än jag trott den skulle. Martin var bara hemma och vände med lite mat till oss och sedan åkte han tillbaka till jobbet på möte. Nu har han precis kommit innanför dörren så alldeles strax blir det lite kvällsmat och lite tv innan det blir sängen.

Intervjun idag gick kanske lite bra, men skumt kändes det ändå att sitta och berätta varför de ska välja mig när jag inte kan ta jobbet. Det är ett sommarjobb med introduktion från Maj vilket inte funkar alls då Martin jobbar och vi inte har någon dagisplats förrän augusti. De sa till mig att söka de fasta tjänsterna som kommit ut nu men det vet jag redan nu att jag inte tänker göra. För att få jobbet ska du gå en kurs i 20 veckor.... 25 mil bort!! Måndag - fredag då du bor där. Det innebär att jag under ETT HALVÅR bara skulle få träffa Mio 2 dagar i veckan! INTE EN CHANS! Jag vet att man ska vara glad över att ha ett jobb, speciellt i "dessa tider" Men det finns gränser! ALDRIG att jag skulle vara utan mitt barn så länge! NEJ NEJ NEJ! Då är jag hellre arbetslös och fattiglapp! Mitt liv är TILLSAMMANS med Martin och Mio!