Lite svettigt, på riktigt!

Skenet bedrar... såhär lugna är de inte alltid ;)

Min lilla söta kille <3

Min lilla stora fina kille!
Det vackraste jag har!

Jag har nu fått börja känna på hur det är att vara tvåbarnsmor, och det är lite svettigt ibland kan jag lova! Charlie är inte den nöjdaste lilla killen utan kräver att vara i famnen jämt! Och då menar jag verkligen jämt! Lägger jag ner honom för att göra något, kissa, hämta en napp, ett glas vatten eller för att få krama Mio, ja då skriks det. Och herregud vad han kan skrika! Han blir stel som en pinne och illröd hele han. Så på mornarna när vi ska göra iordning oss för dagis har vi en rätt hög ljudnivå. Jag är så glad och tacksam för att Mio har sådant tålamod och är så duktig på att vänta när det gäller lillebror! Jag blir så stolt över honom samtidigt som jag får dåligt samvete för att jag så ofta sitter med Charlie i famnen. Men för att inte Mio alltid ska komma i skymundan så får Charlie också vänta och då blir det som sagt väldigt skrikit emellanåt. Jag hoppas Charlie snart uppskattar att ligga eller sitta lite själv och att det inte är långt kvar till sommaren då vi kommer vara två föräldrar hemma på heltid. Det är LYX! Jag förstår inte hur ensamstående föräldrar har ork, tid och kraft att få allt att fungera! Vilket jobb de gör!

Men trots skrik och bråk så älskar jag mina fina pojkar! Alla tre <3 De är det vackraste jag har!