De finaste för mig

Sitter här i soffan med 500 kg nötcremé i mig, mår lite illa... men gott var det. Får nog bli en låång promenad innan dagishämtningen imorgon för att lindra mitt dåliga samvete. Det är väl också det enda positiva med att inte ha en fungerande bil, ska jag någonstans måste jag gå. Så idag gick vi ner till bvc för mätning och vägning av Charlie. Han följer sin egna kurva men han är både kortare och tjockare än vad Mio var. Märker ju jag att det inte kan bli flera barn här inte, kan ni tänka er hur tjock och kort han skulle bli då!

     Skämt och sido så tycker jag inte redigt om att han är mindre än vad Mio var, jag är rädd att han kommer bli lika kort som mig. Vad läkaren sagt om Mios längd och hans kurva så kommer han (om han fortsätter följa sin kurva) att bli lite längre än Martin, men med Charlie vet vi ju inte. Börjar Mio eller Charlie sedan vika av från sina kurvor så finns det ju bra läkemedel att få för att öka tillväxten (om det nu är något dom vill). Jag vet att detta handlar om måånga år framåt men det är något jag tänker och funderar mycket på. Jag vet själv hur dåligt jag mått över min längd och om jag som tjej mår dåligt över att vara kort kan jag tänka mig att det kan vara ännu jobbigare att var kort som kille. Hur som helst så kommer det att vara deras beslut och jag kommer stötta dem i vilket fall, för för mig så kommer de alltid vara de finaste och de mest perfekta barn jag någonsin kan ha!!