tisdag 18 december 2012

Fan!

Jag skrek på Mio förut och vi blev så osams helt i onödan. FAN för dåligt samvete. Och anledningen till att skrek var för jag blev rädd men sen så spårade det ut.

Hämtade Mio på dagis och hade hoppats på att C skulle somna till eller ifrån dagis när jag hämtade Mio men det gjorde han ju inte. En timme försökte jag söva honom utan framgång. När C skriker sig hes och Mio frågade om massa saker så ringer Martin. När jag pratar med honom och inte svarar Mio tar han tag i vår stora hallspegel nertill och "lyfter" spegeln mot sig. Jag ser vad han gör och hör sedan knaket! Jag blir livrädd och skriker åt Mio, jag vet inte ens VAD jag skriker, bara att jag skriker och sliter tag i speglen och lyfter bort honom. Detta går på någon sekund. Mio blir nog både rädd och arg och springer därför in i mig med huvudet först i min mage, och jag reagerar med att "putta" bort honom. Samtidigt är Martin kvar i telefon, Charlie illvrålar från sängen, Mio gråter och jag skriker till Martin "Jag hatar detta! (moget) Om det bara hade slutat där så hade det ändå varit rätt bra för efter jag och Martin lagt på så försökte jag förklara för Mio varför jag skrek men han är ledsen och säger bara att jag puttade honom, och att jag ska flytta. Charlie skriker fortfarande så jag går in och tar upp honom. Mio och jag fortsätter bråka och när han än en gång säger att jag ska flytta så säger jag att "ja det vill jag!" (också moget) och så sätter jag ner Charlie, tar på mig skor och jacka och går ut. (Ännu mer mogen mamma! Eller inte, men så gjorde jag.) Jag tog in posten och sedan gick jag in igen. På de 30 sekunderna jag var ute hann jag andas lite och när jag kom in satte vi oss ner och pratade om vad som just hänt. Vi kramades och blev sams men Fan igen vad dåligt jag mår när det blir såhär!

Nu är det snart dags för vällingmys och jag ska pussa och krama på min fina Mio lite extra! Jag hoppas hoppas att han känner att jag älskar honom och att jag skulle göra ALLT för honom även om vi blir såhär osams ibland. Ännu en dag då jag känner mig helt värdelös :(

Inga kommentarer: