måndag 10 december 2012
Verkligheten
Charlie är en riktig gnällunge. Det har han varit sedan han var 2 veckor och jag är så trött på att höra hans eviga gnäll, allt bärande och den ständiga kampen med att få han att sova, dag som natt. Inatt efter att han varit vaken två timmar skrek jag rätt ut och sedan grät jag. Martin tog över och jag fick gå och lägga mig hos Mio och sov utan uppvak i hela 3 timmar innan morgonen var kommen. Wihoo.. eller nåt :/ Jag blir så ledsen på mig själv att jag inte njuter så mycket som "man ska göra" men just nu vill jag bara att Charlie ska bli större, börja gå, sluta äta på natten (vilket vi försöker sluta med) och SLUTA gnälla. Min rygg gör ont och mitt humör är skit och jag är säkert världens sämsta flickvän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ont har man ibland, trött är man, humöret är på skit ibland, men man är aldrig varken världens sämsta flickvän eller mamma. Du är jättebra. Bara så du vet. ;)
Trots att vi är på semester och bara latar oss har vi haft en gnällig liten kille som vägrat vara ifrån sin pappa, vilket faktiskt tagit på allas krafter. Jag längtar också efter att gnällandet ska sluta. Vi får rymma iväg på en fika på stan utan småkillar vid tillfälle helt enkelt. ;)
Kram på dig!!!!!!
Ont har man ibland, trött är man, humöret är på skit ibland, men man är aldrig varken världens sämsta flickvän eller mamma. Du är jättebra. Bara så du vet. ;)
Trots att vi är på semester och bara latar oss har vi haft en gnällig liten kille som vägrat vara ifrån sin pappa, vilket faktiskt tagit på allas krafter. Jag längtar också efter att gnällandet ska sluta. Vi får rymma iväg på en fika på stan utan småkillar vid tillfälle helt enkelt. ;)
Kram på dig!!!!!!
Tack så jättemycket för dom orden!
Ja en date utan barn skulle vara jättekul! Hör av dig när ni kommit hem och landat lite! Kram
Skicka en kommentar