Nu är det gjort!

Igår postade jag brevet om dagisplats så nu är det gjort! Men helt ärligt känner jag mig fortfarande inte alls säker på att det är rätt beslut. Men nu finns det ingen återvändo och när jag känner ångesten komma så försöker jag tänka på det positiva. Maten, Mio kommer slippa halvfabrikat i flera år. Smidigheten och närheten. Farmor, farfar och faster bor nästan mitt över gatan till dagiset och kan hjälpa mig med hämtning av Mio eller barnvaktning när jag ska hämta hem honom. De har små utflykter en gång varje vecka och när de är 5 år så börjar de med gymnastik. Hans nya kamrater kommer säkert bo i närheten av oss och kommer säkert hamna i samma skola när det är dags. Allt detta försöker jag tänka på och jag får bara hoppas på att det kommer bli bra. Hur det än blir känns det ändå bra att vi gjort valet efter vad vi tror kommer bli bäst för Mio och inte bara för oss som föräldrar. Jag vill alltid mitt barns bästa! <3